31:a augusti -> LSD (med betoning på S)

Hade bestämt träff med L för att springa runt 15 km. Och med frukost i magen hade jag förhoppningen om ett lugnt pratpass i kanske 6 min-tempo. Yeh, right. Vi sprang runt Rösjön och terrängen är till största delen skog dvs rötter, stenar och gegga. Vilket drog ner tempot. Problemet var bara att när det var grus eller asfalt var jag så slut att jag inte orkade öka farten. Katastrof!


Det kändes ett tag som om det bara gick uppför och när det väl planade ut hade jag ingen kraft i benen. Efter 11 km fick L fortsätta den sista biten själv medan jag promenerade 500 meter och sedan lunkade hem. Det kändes enormt tröstlöst och väl hemma mådde jag som om jag sprungit en halvmara trots att det bara var 13,74 km.

Jag får väl istället glädja mig åt att jag kan göra armhävningar. Tjohej.