Klockan 9 i morse ringde jag på hos
L. Vi skulle springa milspåret i Ensta och planen var att cykla dit men vädret var riktigt ruggigt så det blev bil. Till en början kändes löpningen hyfsat bra men efter några kilometer kände jag mig trög. Riktigt trög. Och efter halva sträckan drog L ifrån, vilket jag sagt innan att hon skulle om hon ville. Själv hade jag då en puls på 188 och var tvungen att stanna och hämta andan. Resterande 5 km tog alldeles för lång tid och milen tog häpnadsväckande 1.00.58. För 1,5 år sedan var tiden 53 minuter. Vad har hänt?
L sa klokt att vi inte har löptränat så mycket på sistone och det bidrar väl. Jag kollade på Funbeat och insåg att jag sprungit bara 11 gånger de senaste 2 månaderna. Det har överhuvudtaget inte blivit så mycket konditionsträning. Men ändå.
En annan orsak är att jag inte har nåt driv alls att pressa mig när det behövs. Känns det tungt så ger jag hellre upp. Och så slår man ju inga rekord. Problemet är väl att jag vill springa fortare men jag vill att det ska ske av sig självt. Och det är nog rätt karaktäristiskt för mig som person. Blir något alltför jobbigt, oavsett om det gäller löpning eller jobbet eller skolan (fast det var ju ett tag sedan) - då är jag inte den som är den. Jag ska inte säga att jag aldrig biter ihop och kämpar på, men jag försöker nog oftast bara vara "good enough". Jag gör sällan mitt allra bästa, utan tillräckligt mycket för att jag och andra ska bli nöjda. Hmmmm, och så undrar jag varför det går så långsamt att springa.
Jag måste nog sätta mig och fundera på vad jag ska ha för mål egentligen och hur jag ska uppnå det. Det funkar ju inte att tro att milen ska gå under 50 minuter utan att träna. Riktigt så talangfull är jag inte. ;-). Kanske borde jag ha något annat mål?
