Bloggvila

Problemen med min högerfot har gjort att jag hamnat i en nedåtgående spiral. I kombination med annat som måste lösas så har träningen åkt nedåt i prioritet. I väntan på att suget ska återkomma ska jag göra en paus i bloggskrivandet. Läsa ska jag däremot göra.

Bloggvila

Problemen med min högerfot har gjort att jag hamnat i en nedåtgående spiral. I kombination med annat som måste lösas så har träningen åkt nedåt i prioritet. I väntan på att suget ska återkomma ska jag göra en paus i bloggskrivandet. Läsa ska jag däremot göra.

Mindre ömmande fot

Jag har precis kommit tillbaks från besök 2 hos naprapaten. Och tänka sig, det var inte i närheten av samma smärta som sist. Den här gången kunde jag t o m ligga och kolla i en bok om idrottsskador samtidigt som Marthe utsatte min fot för stötvågsbehandling. Det var obehagligt och det stack till lite ibland men det var en bit kaka jämfört med förra veckan. Det borde ju betyda att foten är på bättringsvägen.

Om en vecka ska jag dit igen och efter det besöket ska det tydligen kännas betydligt bättre. Det ser jag fram emot.

Det blev ingen spinning igår. Jag är inne i en stressig period och har svårt att fokusera på nåt annat än några problem jag måste lösa. Kanske imorrn....

Mindre ömmande fot

Jag har precis kommit tillbaks från besök 2 hos naprapaten. Och tänka sig, det var inte i närheten av samma smärta som sist. Den här gången kunde jag t o m ligga och kolla i en bok om idrottsskador samtidigt som Marthe utsatte min fot för stötvågsbehandling. Det var obehagligt och det stack till lite ibland men det var en bit kaka jämfört med förra veckan. Det borde ju betyda att foten är på bättringsvägen.

Om en vecka ska jag dit igen och efter det besöket ska det tydligen kännas betydligt bättre. Det ser jag fram emot.

Det blev ingen spinning igår. Jag är inne i en stressig period och har svårt att fokusera på nåt annat än några problem jag måste lösa. Kanske imorrn....

Vad är det som händer?

Jag ser ju att ni är några trogna läsare här varje dag. Det är jättekul! Jag måste bara se till att ge er nåt kul att läsa.

Det blev ingen träning alls i helgen. Halva lördagen ägnade jag åt föreningsarbete som strulade (och fortfarande strular) big time, och igår gjorde vi en utflykt med barnen och deras kompis H. Det blev en del promenerande! Inte lika mycket som för Storebror och Lillebror, de tycks inte ha några begränsningar alls. Hoppas löparglädjen håller i sig.

Imorrn tänkte jag iallafall gå på spinning på jobbet, det är ambitionen. Och på onsdag ska jag återigen plåga min fot. Fördelen med att ha strul att tänka på är att jag knappt märkt av foten.

Vad är det som händer?

Jag ser ju att ni är några trogna läsare här varje dag. Det är jättekul! Jag måste bara se till att ge er nåt kul att läsa.

Det blev ingen träning alls i helgen. Halva lördagen ägnade jag åt föreningsarbete som strulade (och fortfarande strular) big time, och igår gjorde vi en utflykt med barnen och deras kompis H. Det blev en del promenerande! Inte lika mycket som för Storebror och Lillebror, de tycks inte ha några begränsningar alls. Hoppas löparglädjen håller i sig.

Imorrn tänkte jag iallafall gå på spinning på jobbet, det är ambitionen. Och på onsdag ska jag återigen plåga min fot. Fördelen med att ha strul att tänka på är att jag knappt märkt av foten.

50 minuter konditionsträning

Jag hade ingen lust alls att styrketräna men ville inte strunta i att gå ner till gymmet så det blev 25 minuter på motionscykeln följt av 25 minuter i roddmaskinen. Det kändes skönt att svettas. Men det är ju rätt segt att ro.

50 minuter konditionsträning

Jag hade ingen lust alls att styrketräna men ville inte strunta i att gå ner till gymmet så det blev 25 minuter på motionscykeln följt av 25 minuter i roddmaskinen. Det kändes skönt att svettas. Men det är ju rätt segt att ro.

Att bli bilad i foten

I morse gjorde jag mitt första besök hos naprapaten för att försöka få fason på högerfoten.

Martha, som hon hette, konstaterade ganska enkelt att det var en Plantar Fasciit. Sedan fick jag lägga mig på mage på britsen. "Det kan göra ont men alla har hittills klarat av det", sa hon. Och eftersom jag både fött barn och noppat ögonbrynen tänkte jag att det inte borde vara några problem. Men, första stöten gjorde att hela benen ryckte till. Det var en helt annorlunda smärta än någon jag känt tidigare. Och visst, jag vande mig allt eftersom men det kändes väldigt obehagligt, ungefär som att bli bilad i foten, men med en trubbig borr. "Säg till när det gör ont, där ska vi köra extra mycket". Åh, jippi. Behandlingen tog knappt 5 minuter och jag hade nog inte stått ut mycket mer.

Nu efteråt känns det varken mer eller mindre, men jag ska tillbaks två gånger till. Och tydligen brukar det räcka för att bli bra. Det hoppas jag på!

Att bli bilad i foten

I morse gjorde jag mitt första besök hos naprapaten för att försöka få fason på högerfoten.

Martha, som hon hette, konstaterade ganska enkelt att det var en Plantar Fasciit. Sedan fick jag lägga mig på mage på britsen. "Det kan göra ont men alla har hittills klarat av det", sa hon. Och eftersom jag både fött barn och noppat ögonbrynen tänkte jag att det inte borde vara några problem. Men, första stöten gjorde att hela benen ryckte till. Det var en helt annorlunda smärta än någon jag känt tidigare. Och visst, jag vande mig allt eftersom men det kändes väldigt obehagligt, ungefär som att bli bilad i foten, men med en trubbig borr. "Säg till när det gör ont, där ska vi köra extra mycket". Åh, jippi. Behandlingen tog knappt 5 minuter och jag hade nog inte stått ut mycket mer.

Nu efteråt känns det varken mer eller mindre, men jag ska tillbaks två gånger till. Och tydligen brukar det räcka för att bli bra. Det hoppas jag på!

Foten

I helgen cyklade Storebror och jag joggade/promenerade med. Det kändes inget särskilt. Till en början. Men efteråt värkte det i foten. Och det har inte blivit märkbart bättre sedan dess. Det är otroligt frustrerande att inte kunna springa. Och inte veta när det kommer att vara möjligt att göra det. Så pass frustrerande att jag funderade på att försvinna ur bloggvärlden helt. Vad är det för vits att skriva om träning när jag inte kan träna.

Men, istället bestämde jag mig för två saker: dels att börja använda motionscykeln mer i gymmet (all träning måste ju inte ske till fots) och dels för att boka tid för stötvågsbehandling. På torsdag ska jag dessutom till företagsläkaren och jag hoppas på en remiss till ortoped så jag kan göra gjutna inlägg till skorna. Då ska det väl bli ordning på foten!

I väntan på löpningen ska jag inte deppa ihop utan cykla, ro och styrketräna!

Foten

I helgen cyklade Storebror och jag joggade/promenerade med. Det kändes inget särskilt. Till en början. Men efteråt värkte det i foten. Och det har inte blivit märkbart bättre sedan dess. Det är otroligt frustrerande att inte kunna springa. Och inte veta när det kommer att vara möjligt att göra det. Så pass frustrerande att jag funderade på att försvinna ur bloggvärlden helt. Vad är det för vits att skriva om träning när jag inte kan träna.

Men, istället bestämde jag mig för två saker: dels att börja använda motionscykeln mer i gymmet (all träning måste ju inte ske till fots) och dels för att boka tid för stötvågsbehandling. På torsdag ska jag dessutom till företagsläkaren och jag hoppas på en remiss till ortoped så jag kan göra gjutna inlägg till skorna. Då ska det väl bli ordning på foten!

I väntan på löpningen ska jag inte deppa ihop utan cykla, ro och styrketräna!

Premiär i spåret

Det var med viss tvekan Storebror ställde upp på Nationaldagsloppet, men efteråt tyckte han att det var jättekul.

Premiär i spåret

Det var med viss tvekan Storebror ställde upp på Nationaldagsloppet, men efteråt tyckte han att det var jättekul.

På tillfälligt besök

Idag hade jag turen att ha ett möte på kontoret i stan och nu har precis ätit lunch i Gallerian. Egentligen skulle jag vilja shoppa loss nu när jag har chansen men jag måste ta tunnelbanan ut till obygden igen. Suck.

På tillfälligt besök

Idag hade jag turen att ha ett möte på kontoret i stan och nu har precis ätit lunch i Gallerian. Egentligen skulle jag vilja shoppa loss nu när jag har chansen men jag måste ta tunnelbanan ut till obygden igen. Suck.

1200 meter intervallträning

På fredag ska Storebror göra sin premiär i tävlingssammanhang. Jag har anmält honom till Lilla Sverigeloppet över 500 meter. Eftersom han gillar att springa så tänkte jag att det skulle vara en kul grej. Igår skulle vi träna och åkte till Tibblevallen direkt efter dagis. Av nån anledning var det låst och för att komma in skulle vi behöva gå rätt långt och eftersom det var knepigt nog att få med oss Lillebror (som mycket hellre tittade på tåg) så planerade vi om.

Vi åkte istället till Enebybergs IP där det också finns en 400 meters-bana. Först var Storebror lätt avvaktande men efter en stund sprang han iväg.


Lillebror följde honom med blicken en stund men övergick senare till att undersöka fotbollsmålen.

Efter några vilopauser kom Storebror tillbaks och tog paus som ägnades åt att stoppa gräs i hålet för hörnflaggan. Medan vi satt och pratade kom en grupp ungdomar som skulle träna och när de passerade oss flög Storebror upp och hängde på ett varv, inklusive sittvila på bortre kortsidan. Som om det inte var nog blev det ett tredje varv efter det direkt efter målgång. Det blir nog inga problem att springa 500 meter på fredag!


Gott med vatten efter ett träningspass!


Inget går upp mot en jättestor pinne!

1200 meter intervallträning

På fredag ska Storebror göra sin premiär i tävlingssammanhang. Jag har anmält honom till Lilla Sverigeloppet över 500 meter. Eftersom han gillar att springa så tänkte jag att det skulle vara en kul grej. Igår skulle vi träna och åkte till Tibblevallen direkt efter dagis. Av nån anledning var det låst och för att komma in skulle vi behöva gå rätt långt och eftersom det var knepigt nog att få med oss Lillebror (som mycket hellre tittade på tåg) så planerade vi om.

Vi åkte istället till Enebybergs IP där det också finns en 400 meters-bana. Först var Storebror lätt avvaktande men efter en stund sprang han iväg.


Lillebror följde honom med blicken en stund men övergick senare till att undersöka fotbollsmålen.

Efter några vilopauser kom Storebror tillbaks och tog paus som ägnades åt att stoppa gräs i hålet för hörnflaggan. Medan vi satt och pratade kom en grupp ungdomar som skulle träna och när de passerade oss flög Storebror upp och hängde på ett varv, inklusive sittvila på bortre kortsidan. Som om det inte var nog blev det ett tredje varv efter det direkt efter målgång. Det blir nog inga problem att springa 500 meter på fredag!


Gott med vatten efter ett träningspass!


Inget går upp mot en jättestor pinne!

Inte alls som planerat!

I lördags var planen att först hjälpa en kompis att flytta och sedan heja på Maran på eftermiddagen. När 3,5-åringen och jag kom till M var jag först på plats. Hon bad mig bära in en kartong i sovrummet och när jag öppnade dörren väntade en riktig överraskning. Där satt 8 kompisar. Det var min möhippa (för er som inte vet så ska jag gifta mig i augusti)!

Efter en stund kom C dit med 2-åringen för att hämta storebrorsan. Nån flytthjälp blev det inte för mig (just flytten var inget påhitt) och tyvärr kunde i M följa med oss.

Första stopp var Solvalla, där jag fick köra en pensionerad travhäst några varv runt banan, tillsammans med skötaren Elin. Det var riktigt coolt!



Sedan åt vi lunch på en italiensk restaurang. Därefter var det ögonbindel på och in i bilen. Jag blev ledd in i ett omklädningsrum (så mycket kunde jag uppfatta) och fick kläder att sätta på mig. När benvärmarna skulle på började jag ana vad som var på gång. Vi skulle lära oss en koreografi till Fame-låten! Alla hade 80-talsinspirerade kläder och var hur fina som helst (får se om jag lyckas skaka fram bilddokumentation). Och jag fick dansa solo. Äntligen! :-)

Dagen avslutades med middag hemma hos en av tjejerna, som bor granne med mig. Det var jätteroligt och jättemysigt! Under middagen anslöt dessutom L som hade sprungit Maran för första gången, på 4:27! Hon såg oförskämt pigg ut och har nog lyckats fått mig att ställa upp nästa år.

Jag var både glad och rörd över vilka kompisar jag har. Tack!

Inte alls som planerat!

I lördags var planen att först hjälpa en kompis att flytta och sedan heja på Maran på eftermiddagen. När 3,5-åringen och jag kom till M var jag först på plats. Hon bad mig bära in en kartong i sovrummet och när jag öppnade dörren väntade en riktig överraskning. Där satt 8 kompisar. Det var min möhippa (för er som inte vet så ska jag gifta mig i augusti)!

Efter en stund kom C dit med 2-åringen för att hämta storebrorsan. Nån flytthjälp blev det inte för mig (just flytten var inget påhitt) och tyvärr kunde i M följa med oss.

Första stopp var Solvalla, där jag fick köra en pensionerad travhäst några varv runt banan, tillsammans med skötaren Elin. Det var riktigt coolt!



Sedan åt vi lunch på en italiensk restaurang. Därefter var det ögonbindel på och in i bilen. Jag blev ledd in i ett omklädningsrum (så mycket kunde jag uppfatta) och fick kläder att sätta på mig. När benvärmarna skulle på började jag ana vad som var på gång. Vi skulle lära oss en koreografi till Fame-låten! Alla hade 80-talsinspirerade kläder och var hur fina som helst (får se om jag lyckas skaka fram bilddokumentation). Och jag fick dansa solo. Äntligen! :-)

Dagen avslutades med middag hemma hos en av tjejerna, som bor granne med mig. Det var jätteroligt och jättemysigt! Under middagen anslöt dessutom L som hade sprungit Maran för första gången, på 4:27! Hon såg oförskämt pigg ut och har nog lyckats fått mig att ställa upp nästa år.

Jag var både glad och rörd över vilka kompisar jag har. Tack!