måndag 31 mars 2008
Omstart i gymmet
Varannan måndag har vi avdelningsmöte väldigt nära gymmet så det verkade dumt att inte utnyttja det, tänkte jag, och gick och tränade direkt efteråt. Oj, det kändes att jag inte styrketränat på ett tag. Det blev ett pass för ben, bröst, triceps och mage. Det avslutades med plankan 3 ggr och nu är jag uppe i 01:50/gång. Där kan man tala om att vara utanför bekvämlighetszonen.
Omstart i gymmet
Varannan måndag har vi avdelningsmöte väldigt nära gymmet så det verkade dumt att inte utnyttja det, tänkte jag, och gick och tränade direkt efteråt. Oj, det kändes att jag inte styrketränat på ett tag. Det blev ett pass för ben, bröst, triceps och mage. Det avslutades med plankan 3 ggr och nu är jag uppe i 01:50/gång. Där kan man tala om att vara utanför bekvämlighetszonen.
söndag 30 mars 2008
Premiärmilen!
Idag var det årets i särklass finaste dag och jag sprang Premiärmilen, precis som i fjol. I kortärmat och uppvikta byxben.
Sluttiden blev 53:24, men enligt Garmin var banan 10065 meter och milen gick på 53:04, men jag är rätt nöjd med den officiella sluttiden så den får duga som värdemätare. Förra året sprang jag på 53:12 och med tanke på hur segt det har gått att träna i år så känns det ändå rätt bra. Jag orkade ta i i uppförsbackarna och blev inte omsprungen av jättemånga.
Men, jag kommer att revidera mitt mål. Att springa milen under 50 minuter känns rätt långt bort och ärligt talat inte jätteviktigt. Jag är för tillfället nöjd med att ligga runt 53 minuter.
Sluttiden blev 53:24, men enligt Garmin var banan 10065 meter och milen gick på 53:04, men jag är rätt nöjd med den officiella sluttiden så den får duga som värdemätare. Förra året sprang jag på 53:12 och med tanke på hur segt det har gått att träna i år så känns det ändå rätt bra. Jag orkade ta i i uppförsbackarna och blev inte omsprungen av jättemånga.
Men, jag kommer att revidera mitt mål. Att springa milen under 50 minuter känns rätt långt bort och ärligt talat inte jätteviktigt. Jag är för tillfället nöjd med att ligga runt 53 minuter.
Premiärmilen!
Idag var det årets i särklass finaste dag och jag sprang Premiärmilen, precis som i fjol. I kortärmat och uppvikta byxben.
Sluttiden blev 53:24, men enligt Garmin var banan 10065 meter och milen gick på 53:04, men jag är rätt nöjd med den officiella sluttiden så den får duga som värdemätare. Förra året sprang jag på 53:12 och med tanke på hur segt det har gått att träna i år så känns det ändå rätt bra. Jag orkade ta i i uppförsbackarna och blev inte omsprungen av jättemånga.
Men, jag kommer att revidera mitt mål. Att springa milen under 50 minuter känns rätt långt bort och ärligt talat inte jätteviktigt. Jag är för tillfället nöjd med att ligga runt 53 minuter.
Sluttiden blev 53:24, men enligt Garmin var banan 10065 meter och milen gick på 53:04, men jag är rätt nöjd med den officiella sluttiden så den får duga som värdemätare. Förra året sprang jag på 53:12 och med tanke på hur segt det har gått att träna i år så känns det ändå rätt bra. Jag orkade ta i i uppförsbackarna och blev inte omsprungen av jättemånga.
Men, jag kommer att revidera mitt mål. Att springa milen under 50 minuter känns rätt långt bort och ärligt talat inte jätteviktigt. Jag är för tillfället nöjd med att ligga runt 53 minuter.
lördag 29 mars 2008
Vardagsmotion i lekparken
Jag och 3,5-åringen är i stan hämtar nummerlappen till premiärmilen i morgon. På vägen till tåget blev det några turer i rutschkanan.
Vardagsmotion i lekparken
Jag och 3,5-åringen är i stan hämtar nummerlappen till premiärmilen i morgon. På vägen till tåget blev det några turer i rutschkanan.
fredag 28 mars 2008
Direktrapport från löprunda
Sitter i solskenet och tar igen mig efter en tur runt Lötsjön. Det gick extremt trögt men det kan det ju vara värt när vädret är så här vårigt. 6,32 km på 38 min. Nu är det lunchdags!
Direktrapport från löprunda
Sitter i solskenet och tar igen mig efter en tur runt Lötsjön. Det gick extremt trögt men det kan det ju vara värt när vädret är så här vårigt. 6,32 km på 38 min. Nu är det lunchdags!
torsdag 27 mars 2008
Kvällslöpning och ändrade planer
L och jag avverkade knappt en mil igår på knappt en timme. Vi var båda väldigt sega. L hade varit sjuk och jag hade inget att skylla på. Men, passet blev av och vi hade en trevlig pratstund.
Mina innebandyplaner fick prioriteras ned efter en VAB-dag igår, men jag ska spela nästa vecka.
Solen skiner äntligen!
Mina innebandyplaner fick prioriteras ned efter en VAB-dag igår, men jag ska spela nästa vecka.
Solen skiner äntligen!
Kvällslöpning och ändrade planer
L och jag avverkade knappt en mil igår på knappt en timme. Vi var båda väldigt sega. L hade varit sjuk och jag hade inget att skylla på. Men, passet blev av och vi hade en trevlig pratstund.
Mina innebandyplaner fick prioriteras ned efter en VAB-dag igår, men jag ska spela nästa vecka.
Solen skiner äntligen!
Mina innebandyplaner fick prioriteras ned efter en VAB-dag igår, men jag ska spela nästa vecka.
Solen skiner äntligen!
onsdag 26 mars 2008
tisdag 25 mars 2008
Omväxling
Jag har plötsligt tappat motivationen att styrketräna. Det började förra veckan när det körde ihop sig på jobbet och jag bara hade ro att lämna skrivbordet och gå till gymmet en gång. Och nu har jag ingen lust alls.
Däremot är jag sugen på att spela innebandy. Det var jättelänge sedan gjorde det, men det är den bollsport jag gillar allra bäst, att utöva iallafall. Dessutom är jag rätt hyfsad. På jobbet har vi en innebandysektion som spelar några gånger i veckan i vår sporthall. På fredag 9.55 ska jag vara där med min klubba. Som jag tror är nånstans i garaget. Jag ska inte glömma bort att ha långbyxor på mig. Det brukar göra så ont annars.
Omväxling
Jag har plötsligt tappat motivationen att styrketräna. Det började förra veckan när det körde ihop sig på jobbet och jag bara hade ro att lämna skrivbordet och gå till gymmet en gång. Och nu har jag ingen lust alls.
Däremot är jag sugen på att spela innebandy. Det var jättelänge sedan gjorde det, men det är den bollsport jag gillar allra bäst, att utöva iallafall. Dessutom är jag rätt hyfsad. På jobbet har vi en innebandysektion som spelar några gånger i veckan i vår sporthall. På fredag 9.55 ska jag vara där med min klubba. Som jag tror är nånstans i garaget. Jag ska inte glömma bort att ha långbyxor på mig. Det brukar göra så ont annars.
Tillbaks i vardagen
Påskhelgen var väldigt lugn och skön. Det blev inte löpning alla tre dagarna, dock. På påskafton 5,5 km i 6 min-tempo med C. Och på Annandagen 14 km ännu långsammare. Jag vet inte varför det gick så otroligt långsamt, men det gjorde det.
På Påskdagen var vi ute och promenerade med barnen, matade änder och gled omkring på frusna vattenpölar. Vardagsmotion när den är som bäst!
På söndag är det Premiärmilen och fram tills dess ska jag hinna med ett par pass löpning. L vill ut i veckan och jag hoppas att hon vill köra intervaller för det skulle jag behöva. Fast, det kan ju bli lite klurigt om det är halt.
På Påskdagen var vi ute och promenerade med barnen, matade änder och gled omkring på frusna vattenpölar. Vardagsmotion när den är som bäst!
På söndag är det Premiärmilen och fram tills dess ska jag hinna med ett par pass löpning. L vill ut i veckan och jag hoppas att hon vill köra intervaller för det skulle jag behöva. Fast, det kan ju bli lite klurigt om det är halt.
Tillbaks i vardagen
Påskhelgen var väldigt lugn och skön. Det blev inte löpning alla tre dagarna, dock. På påskafton 5,5 km i 6 min-tempo med C. Och på Annandagen 14 km ännu långsammare. Jag vet inte varför det gick så otroligt långsamt, men det gjorde det.
På Påskdagen var vi ute och promenerade med barnen, matade änder och gled omkring på frusna vattenpölar. Vardagsmotion när den är som bäst!
På söndag är det Premiärmilen och fram tills dess ska jag hinna med ett par pass löpning. L vill ut i veckan och jag hoppas att hon vill köra intervaller för det skulle jag behöva. Fast, det kan ju bli lite klurigt om det är halt.
På Påskdagen var vi ute och promenerade med barnen, matade änder och gled omkring på frusna vattenpölar. Vardagsmotion när den är som bäst!
På söndag är det Premiärmilen och fram tills dess ska jag hinna med ett par pass löpning. L vill ut i veckan och jag hoppas att hon vill köra intervaller för det skulle jag behöva. Fast, det kan ju bli lite klurigt om det är halt.
lördag 22 mars 2008
Glad Påsk
Nu åker vi till svärföräldrarna ett par dagar så det kommer kanske inga blogginlägg förrän på Annandagen. Jag är inne i en riktigt dålig träningsperiod just nu och jag måste rycka upp mig i påsk, så planen är att springa idag, imorrn och på måndag. Det behöver inte nödvändigtvis vara kvalitetspass, bara det blir av. Jag vill ha energin tillbaks.
Glad påsk!
Glad Påsk
Nu åker vi till svärföräldrarna ett par dagar så det kommer kanske inga blogginlägg förrän på Annandagen. Jag är inne i en riktigt dålig träningsperiod just nu och jag måste rycka upp mig i påsk, så planen är att springa idag, imorrn och på måndag. Det behöver inte nödvändigtvis vara kvalitetspass, bara det blir av. Jag vill ha energin tillbaks.
Glad påsk!
torsdag 20 mars 2008
Degenerering
I morse hade jag ställt klockan på 6 och skulle upp och styrketräna. Men, när klockan ringde var det så varmt och skönt i sängen att jag låg kvar. Det blev inget gym.
Det var likadant igår. Men då tog jag med mig löparkläderna för att springa en sväng i mån av tid. På eftermiddagen gick jag ner till gymmet för att styrketräna, i löparkläderna, men vände i dörren och gick ut och sprang en sväng. Det blev en kort tur på ungefär 4 km, varav 3 km på ett backigt elljusspår och 1 km i intervallform, 10x100 meter. I snöstorm. Vart tog våren vägen?
Det var likadant igår. Men då tog jag med mig löparkläderna för att springa en sväng i mån av tid. På eftermiddagen gick jag ner till gymmet för att styrketräna, i löparkläderna, men vände i dörren och gick ut och sprang en sväng. Det blev en kort tur på ungefär 4 km, varav 3 km på ett backigt elljusspår och 1 km i intervallform, 10x100 meter. I snöstorm. Vart tog våren vägen?
Degenerering
I morse hade jag ställt klockan på 6 och skulle upp och styrketräna. Men, när klockan ringde var det så varmt och skönt i sängen att jag låg kvar. Det blev inget gym.
Det var likadant igår. Men då tog jag med mig löparkläderna för att springa en sväng i mån av tid. På eftermiddagen gick jag ner till gymmet för att styrketräna, i löparkläderna, men vände i dörren och gick ut och sprang en sväng. Det blev en kort tur på ungefär 4 km, varav 3 km på ett backigt elljusspår och 1 km i intervallform, 10x100 meter. I snöstorm. Vart tog våren vägen?
Det var likadant igår. Men då tog jag med mig löparkläderna för att springa en sväng i mån av tid. På eftermiddagen gick jag ner till gymmet för att styrketräna, i löparkläderna, men vände i dörren och gick ut och sprang en sväng. Det blev en kort tur på ungefär 4 km, varav 3 km på ett backigt elljusspår och 1 km i intervallform, 10x100 meter. I snöstorm. Vart tog våren vägen?
tisdag 18 mars 2008
Påskgodis på jobbet
Igår kom ett mejl från chefen. Han berättade att påskharen hade lämnat något åt oss på fikabordet. Det var ett enormt påskägg med lösgodis. Det dröjde inte länge förrän en av våra konsulter också plockade fram några påskägg som han fyllde med godis. Jag fick nåt sorts frispel och kunde inte hejda mig själv där jag gick lös på nappar, skumkantareller och chokladägg redan långt före lunch.
Konsultägg
Idag har jag inte haft något sötsug men jag vet att om jag börjar plocka ur ägget är det kört för resten av dagen. Så det är bäst att låta bli.
Konsultägg
Idag har jag inte haft något sötsug men jag vet att om jag börjar plocka ur ägget är det kört för resten av dagen. Så det är bäst att låta bli.
Påskgodis på jobbet
Igår kom ett mejl från chefen. Han berättade att påskharen hade lämnat något åt oss på fikabordet. Det var ett enormt påskägg med lösgodis. Det dröjde inte länge förrän en av våra konsulter också plockade fram några påskägg som han fyllde med godis. Jag fick nåt sorts frispel och kunde inte hejda mig själv där jag gick lös på nappar, skumkantareller och chokladägg redan långt före lunch.
Konsultägg
Idag har jag inte haft något sötsug men jag vet att om jag börjar plocka ur ägget är det kört för resten av dagen. Så det är bäst att låta bli.
Konsultägg
Idag har jag inte haft något sötsug men jag vet att om jag börjar plocka ur ägget är det kört för resten av dagen. Så det är bäst att låta bli.
Styrketräning igen
I morse körde jag mitt ena pass i det nya programmet. Det kändes att det var ett tag sedan jag var i gymmet för det var lite segt. Den här perioden är det lite mindre tungt som gäller, 12-15 reps. Men det var rätt skoj ändå för det är många nya övningar.
Styrketräning igen
I morse körde jag mitt ena pass i det nya programmet. Det kändes att det var ett tag sedan jag var i gymmet för det var lite segt. Den här perioden är det lite mindre tungt som gäller, 12-15 reps. Men det var rätt skoj ändå för det är många nya övningar.
söndag 16 mars 2008
Träning vs "Att göra"-listan
Veckan som gått har inte varit nån höjdare vad gäller träning. I helgen hade jag tänkt att springa men det blev inte av. Idag t ex var det Två sjöar runt, som jag brukar springa men i år ville inte C stå och heja, som han brukar, så istället var det jag och killarna som hejade på honom.
Mina tre favvokillar!
Under tiden C sprang rusade 3,5-åringen runt löparbanorna bredvid och 1,5-åringen försökte närma sig några killar som spelade fotboll. Det var en mysig stund!
C slog mitt personliga rekord på 29:51. Resultatlistan är inte färdig men det verkar som marginalen inte blev större än 10 sekunder nånting. Då ska man ha i åtanke att jag hade tränat rätt mycket i fjol medan C gjort en handfull träningspass i år. Hans snittpuls var 190. Imponerade att orka en halvtimme med det flåset!
Jag fick iallafall köpa ett par nya löparskor.
Skorna
Nästa vecka konkurrerar träningen med en ganska lång "Att göra"-lista, speciellt på jobbet. Jag ligger efter och måste jobba ikapp innan jag kan gymma med gott samvete. Jag hoppas dock att det ska finnas tid för styrketräning på tisdag. I fredags fick jag ett nytt program som jag är sugen på att sätta fart med.
Och under påsken ska det väl kunna bli några rundor i nya skorna.
Mina tre favvokillar!
Under tiden C sprang rusade 3,5-åringen runt löparbanorna bredvid och 1,5-åringen försökte närma sig några killar som spelade fotboll. Det var en mysig stund!
C slog mitt personliga rekord på 29:51. Resultatlistan är inte färdig men det verkar som marginalen inte blev större än 10 sekunder nånting. Då ska man ha i åtanke att jag hade tränat rätt mycket i fjol medan C gjort en handfull träningspass i år. Hans snittpuls var 190. Imponerade att orka en halvtimme med det flåset!
Jag fick iallafall köpa ett par nya löparskor.
Skorna
Nästa vecka konkurrerar träningen med en ganska lång "Att göra"-lista, speciellt på jobbet. Jag ligger efter och måste jobba ikapp innan jag kan gymma med gott samvete. Jag hoppas dock att det ska finnas tid för styrketräning på tisdag. I fredags fick jag ett nytt program som jag är sugen på att sätta fart med.
Och under påsken ska det väl kunna bli några rundor i nya skorna.
Träning vs "Att göra"-listan
Veckan som gått har inte varit nån höjdare vad gäller träning. I helgen hade jag tänkt att springa men det blev inte av. Idag t ex var det Två sjöar runt, som jag brukar springa men i år ville inte C stå och heja, som han brukar, så istället var det jag och killarna som hejade på honom.
Mina tre favvokillar!
Under tiden C sprang rusade 3,5-åringen runt löparbanorna bredvid och 1,5-åringen försökte närma sig några killar som spelade fotboll. Det var en mysig stund!
C slog mitt personliga rekord på 29:51. Resultatlistan är inte färdig men det verkar som marginalen inte blev större än 10 sekunder nånting. Då ska man ha i åtanke att jag hade tränat rätt mycket i fjol medan C gjort en handfull träningspass i år. Hans snittpuls var 190. Imponerade att orka en halvtimme med det flåset!
Jag fick iallafall köpa ett par nya löparskor.
Skorna
Nästa vecka konkurrerar träningen med en ganska lång "Att göra"-lista, speciellt på jobbet. Jag ligger efter och måste jobba ikapp innan jag kan gymma med gott samvete. Jag hoppas dock att det ska finnas tid för styrketräning på tisdag. I fredags fick jag ett nytt program som jag är sugen på att sätta fart med.
Och under påsken ska det väl kunna bli några rundor i nya skorna.
Mina tre favvokillar!
Under tiden C sprang rusade 3,5-åringen runt löparbanorna bredvid och 1,5-åringen försökte närma sig några killar som spelade fotboll. Det var en mysig stund!
C slog mitt personliga rekord på 29:51. Resultatlistan är inte färdig men det verkar som marginalen inte blev större än 10 sekunder nånting. Då ska man ha i åtanke att jag hade tränat rätt mycket i fjol medan C gjort en handfull träningspass i år. Hans snittpuls var 190. Imponerade att orka en halvtimme med det flåset!
Jag fick iallafall köpa ett par nya löparskor.
Skorna
Nästa vecka konkurrerar träningen med en ganska lång "Att göra"-lista, speciellt på jobbet. Jag ligger efter och måste jobba ikapp innan jag kan gymma med gott samvete. Jag hoppas dock att det ska finnas tid för styrketräning på tisdag. I fredags fick jag ett nytt program som jag är sugen på att sätta fart med.
Och under påsken ska det väl kunna bli några rundor i nya skorna.
fredag 14 mars 2008
Min stora svaghet just nu
C kom hem från en tjänsteresa förra veckan med ett jättepaket winegum. Jag skulle bara ta några stycken, men kunde inte sluta när jag väl hade börjat. En av mina kollegor gillar också winegum. Eftersom han snart fyller år bad jag C köpa ett paket som jag kunde ge min kollega i present (och muta, eftersom jag är i behov av hans hjälp och han inte riktigt har tid). För en stund sedan såg jag att han hade öppnat paketet och nu är det kört igen. Och hur snyggt är det att ge bort något man ändå går och nallar av?
Men det är nåt visst med just winegum. Och förut var det vara de röda de gällde. Nu äter jag gärna mängder av allihopa, oavsett färg.
Min stora svaghet just nu
C kom hem från en tjänsteresa förra veckan med ett jättepaket winegum. Jag skulle bara ta några stycken, men kunde inte sluta när jag väl hade börjat. En av mina kollegor gillar också winegum. Eftersom han snart fyller år bad jag C köpa ett paket som jag kunde ge min kollega i present (och muta, eftersom jag är i behov av hans hjälp och han inte riktigt har tid). För en stund sedan såg jag att han hade öppnat paketet och nu är det kört igen. Och hur snyggt är det att ge bort något man ändå går och nallar av?
Men det är nåt visst med just winegum. Och förut var det vara de röda de gällde. Nu äter jag gärna mängder av allihopa, oavsett färg.
torsdag 13 mars 2008
Livstecken
I måndags och tisdags var jag på en jättebra konferens med jobbet och efter det har jag inte haft så mycket tid och ork att uppdatera bloggen. Men, jag ska göra ett ryck rätt snart.
Före middagen i måndags var vi fyra kollegor (Bosse, Janne, Lasse och jag) som sprang en sväng. Lasse har ett sommarhus 2,5 km från kursgården och eftersom vi gärna ville se det sprang vi dit och tillbaks. Klockan närmade sig 18 och det började bli rätt mörkt. Alla var klädda i svart, såklart, och ingen av oss hade reflexväst. Hur korkat som helst. När vi hade tittat färdigt på huset och skulle tillbaks var det verkligen kolsvart. Jag har aldrig känt sånt obehag under ett löppass och tempot blev därefter dvs jag ville till middagen så fort det bara gick. Vi mötte en del bilister som blinkade med helljuset åt oss och jag förstår fortfarande inte varför ingen skällde ut oss. Vi klarade oss oskadda iallafall!
Igår blev det ingen träning alls men idag är planen en sväng på lunchen. Ganska snart alltså!
Före middagen i måndags var vi fyra kollegor (Bosse, Janne, Lasse och jag) som sprang en sväng. Lasse har ett sommarhus 2,5 km från kursgården och eftersom vi gärna ville se det sprang vi dit och tillbaks. Klockan närmade sig 18 och det började bli rätt mörkt. Alla var klädda i svart, såklart, och ingen av oss hade reflexväst. Hur korkat som helst. När vi hade tittat färdigt på huset och skulle tillbaks var det verkligen kolsvart. Jag har aldrig känt sånt obehag under ett löppass och tempot blev därefter dvs jag ville till middagen så fort det bara gick. Vi mötte en del bilister som blinkade med helljuset åt oss och jag förstår fortfarande inte varför ingen skällde ut oss. Vi klarade oss oskadda iallafall!
Igår blev det ingen träning alls men idag är planen en sväng på lunchen. Ganska snart alltså!
Livstecken
I måndags och tisdags var jag på en jättebra konferens med jobbet och efter det har jag inte haft så mycket tid och ork att uppdatera bloggen. Men, jag ska göra ett ryck rätt snart.
Före middagen i måndags var vi fyra kollegor (Bosse, Janne, Lasse och jag) som sprang en sväng. Lasse har ett sommarhus 2,5 km från kursgården och eftersom vi gärna ville se det sprang vi dit och tillbaks. Klockan närmade sig 18 och det började bli rätt mörkt. Alla var klädda i svart, såklart, och ingen av oss hade reflexväst. Hur korkat som helst. När vi hade tittat färdigt på huset och skulle tillbaks var det verkligen kolsvart. Jag har aldrig känt sånt obehag under ett löppass och tempot blev därefter dvs jag ville till middagen så fort det bara gick. Vi mötte en del bilister som blinkade med helljuset åt oss och jag förstår fortfarande inte varför ingen skällde ut oss. Vi klarade oss oskadda iallafall!
Igår blev det ingen träning alls men idag är planen en sväng på lunchen. Ganska snart alltså!
Före middagen i måndags var vi fyra kollegor (Bosse, Janne, Lasse och jag) som sprang en sväng. Lasse har ett sommarhus 2,5 km från kursgården och eftersom vi gärna ville se det sprang vi dit och tillbaks. Klockan närmade sig 18 och det började bli rätt mörkt. Alla var klädda i svart, såklart, och ingen av oss hade reflexväst. Hur korkat som helst. När vi hade tittat färdigt på huset och skulle tillbaks var det verkligen kolsvart. Jag har aldrig känt sånt obehag under ett löppass och tempot blev därefter dvs jag ville till middagen så fort det bara gick. Vi mötte en del bilister som blinkade med helljuset åt oss och jag förstår fortfarande inte varför ingen skällde ut oss. Vi klarade oss oskadda iallafall!
Igår blev det ingen träning alls men idag är planen en sväng på lunchen. Ganska snart alltså!
söndag 9 mars 2008
Snabb avslutning på veckan
Den här veckan fick jag äntligen fart på benen. Det började kanske redan förra helgen med 15 km på 1:28. Visst, inte jättesnabbt men efter min tröga vinter kändes det som ett fall framåt.
I torsdags blev det milen på 54:34. Och idag gav jag mig ut i regnet för intervaller: 8x500 meter. Sist jag sprang 500 m-intervaller gick det så otroligt trögt och långsamt men idag var det lite krut i benen.
Uppvärmningjogg 1 km 6:22
1) 2:23 (4:46/km)
2) 2:16 (4:32)
3) 2:16 (4:32)
4) 2:16 (4:32)
5) 2:20 (4:40)
6) 2:21 (4:42)
7) 2:24 (4:48)
8) 2:26 (4:52)
Promenad hem 9:54
Måndag och tisdag nästa vecka är jag på konferens med jobbet. Nästa inlägg i bloggen dyker väl upp på onsdag!
I torsdags blev det milen på 54:34. Och idag gav jag mig ut i regnet för intervaller: 8x500 meter. Sist jag sprang 500 m-intervaller gick det så otroligt trögt och långsamt men idag var det lite krut i benen.
Uppvärmningjogg 1 km 6:22
1) 2:23 (4:46/km)
2) 2:16 (4:32)
3) 2:16 (4:32)
4) 2:16 (4:32)
5) 2:20 (4:40)
6) 2:21 (4:42)
7) 2:24 (4:48)
8) 2:26 (4:52)
Promenad hem 9:54
Måndag och tisdag nästa vecka är jag på konferens med jobbet. Nästa inlägg i bloggen dyker väl upp på onsdag!
Snabb avslutning på veckan
Den här veckan fick jag äntligen fart på benen. Det började kanske redan förra helgen med 15 km på 1:28. Visst, inte jättesnabbt men efter min tröga vinter kändes det som ett fall framåt.
I torsdags blev det milen på 54:34. Och idag gav jag mig ut i regnet för intervaller: 8x500 meter. Sist jag sprang 500 m-intervaller gick det så otroligt trögt och långsamt men idag var det lite krut i benen.
Uppvärmningjogg 1 km 6:22
1) 2:23 (4:46/km)
2) 2:16 (4:32)
3) 2:16 (4:32)
4) 2:16 (4:32)
5) 2:20 (4:40)
6) 2:21 (4:42)
7) 2:24 (4:48)
8) 2:26 (4:52)
Promenad hem 9:54
Måndag och tisdag nästa vecka är jag på konferens med jobbet. Nästa inlägg i bloggen dyker väl upp på onsdag!
I torsdags blev det milen på 54:34. Och idag gav jag mig ut i regnet för intervaller: 8x500 meter. Sist jag sprang 500 m-intervaller gick det så otroligt trögt och långsamt men idag var det lite krut i benen.
Uppvärmningjogg 1 km 6:22
1) 2:23 (4:46/km)
2) 2:16 (4:32)
3) 2:16 (4:32)
4) 2:16 (4:32)
5) 2:20 (4:40)
6) 2:21 (4:42)
7) 2:24 (4:48)
8) 2:26 (4:52)
Promenad hem 9:54
Måndag och tisdag nästa vecka är jag på konferens med jobbet. Nästa inlägg i bloggen dyker väl upp på onsdag!
torsdag 6 mars 2008
Om min far
I januari fyllde min pappa 74 år. I juni kör han sin 35:e Vättern Runt. Förutom ett avbrott 2001 pga en ögonsjukdom har han cyklat varje år sedan första gången. Det var inte många år sedan han gjorde sitt sista Öppet Spår. Det blev 23 stycken Öppet Spår/Vasaloppet.
På meritlistan finns även bl a:
* En svensk klassiker 1 gång
* Stockholm Marathon 6 ggr
* New York Marathon 1 gång
* Lidingöloppet 30km/15km 10 ggr
* Mälaren Runt cykel 34 mil 2 ggr
* Det store styrkeprövet cykel 56 mil 1 gång
Genom åren har vi tränat ihop en del och pappa har alltid varit den absolut mest trogna supporten:
- Han har knuffat mig uppför många backar när jag inte orkat trampa mer.
- Han har rullat barnvagn medan jag har löptränat.
- Han har cyklat runt under olika lopp jag sprungit och stått och hejat längs banan.
- Vi gjorde Stockholmstriaden samtidigt 1992. Pappa väntade in mig på löpningen när jag ville bryta och peppade mig nästan hela vägen (8 km) till mål. När det var 100 meter kvar spurtade jag ifrån honom så att jag bara kom näst sist i tävlingen. Usch, vad taskigt....jag skäms vid minnet.
- Vi har kört några Vätternrundor ihop. Fast ett år gav jag upp redan vid Gyllene Uttern. Men han trampade vidare.
- Under en långpass på cykel för några år sedan var det en man som tyckte det var så trevligt att pappa var ute och cyklade med sitt barnbarn. Vi visste inte riktigt vem som skulle bli mest stött.
Hade det inte varit för min pappa kanske jag inte hade haft den här bloggen. Kanske hade träning inte blivit en naturlig del av mitt liv. Och jag hoppas att jag är lika aktiv om 40 år!
På meritlistan finns även bl a:
* En svensk klassiker 1 gång
* Stockholm Marathon 6 ggr
* New York Marathon 1 gång
* Lidingöloppet 30km/15km 10 ggr
* Mälaren Runt cykel 34 mil 2 ggr
* Det store styrkeprövet cykel 56 mil 1 gång
Genom åren har vi tränat ihop en del och pappa har alltid varit den absolut mest trogna supporten:
- Han har knuffat mig uppför många backar när jag inte orkat trampa mer.
- Han har rullat barnvagn medan jag har löptränat.
- Han har cyklat runt under olika lopp jag sprungit och stått och hejat längs banan.
- Vi gjorde Stockholmstriaden samtidigt 1992. Pappa väntade in mig på löpningen när jag ville bryta och peppade mig nästan hela vägen (8 km) till mål. När det var 100 meter kvar spurtade jag ifrån honom så att jag bara kom näst sist i tävlingen. Usch, vad taskigt....jag skäms vid minnet.
- Vi har kört några Vätternrundor ihop. Fast ett år gav jag upp redan vid Gyllene Uttern. Men han trampade vidare.
- Under en långpass på cykel för några år sedan var det en man som tyckte det var så trevligt att pappa var ute och cyklade med sitt barnbarn. Vi visste inte riktigt vem som skulle bli mest stött.
Hade det inte varit för min pappa kanske jag inte hade haft den här bloggen. Kanske hade träning inte blivit en naturlig del av mitt liv. Och jag hoppas att jag är lika aktiv om 40 år!
Om min far
I januari fyllde min pappa 74 år. I juni kör han sin 35:e Vättern Runt. Förutom ett avbrott 2001 pga en ögonsjukdom har han cyklat varje år sedan första gången. Det var inte många år sedan han gjorde sitt sista Öppet Spår. Det blev 23 stycken Öppet Spår/Vasaloppet.
På meritlistan finns även bl a:
* En svensk klassiker 1 gång
* Stockholm Marathon 6 ggr
* New York Marathon 1 gång
* Lidingöloppet 30km/15km 10 ggr
* Mälaren Runt cykel 34 mil 2 ggr
* Det store styrkeprövet cykel 56 mil 1 gång
Genom åren har vi tränat ihop en del och pappa har alltid varit den absolut mest trogna supporten:
- Han har knuffat mig uppför många backar när jag inte orkat trampa mer.
- Han har rullat barnvagn medan jag har löptränat.
- Han har cyklat runt under olika lopp jag sprungit och stått och hejat längs banan.
- Vi gjorde Stockholmstriaden samtidigt 1992. Pappa väntade in mig på löpningen när jag ville bryta och peppade mig nästan hela vägen (8 km) till mål. När det var 100 meter kvar spurtade jag ifrån honom så att jag bara kom näst sist i tävlingen. Usch, vad taskigt....jag skäms vid minnet.
- Vi har kört några Vätternrundor ihop. Fast ett år gav jag upp redan vid Gyllene Uttern. Men han trampade vidare.
- Under en långpass på cykel för några år sedan var det en man som tyckte det var så trevligt att pappa var ute och cyklade med sitt barnbarn. Vi visste inte riktigt vem som skulle bli mest stött.
Hade det inte varit för min pappa kanske jag inte hade haft den här bloggen. Kanske hade träning inte blivit en naturlig del av mitt liv. Och jag hoppas att jag är lika aktiv om 40 år!
På meritlistan finns även bl a:
* En svensk klassiker 1 gång
* Stockholm Marathon 6 ggr
* New York Marathon 1 gång
* Lidingöloppet 30km/15km 10 ggr
* Mälaren Runt cykel 34 mil 2 ggr
* Det store styrkeprövet cykel 56 mil 1 gång
Genom åren har vi tränat ihop en del och pappa har alltid varit den absolut mest trogna supporten:
- Han har knuffat mig uppför många backar när jag inte orkat trampa mer.
- Han har rullat barnvagn medan jag har löptränat.
- Han har cyklat runt under olika lopp jag sprungit och stått och hejat längs banan.
- Vi gjorde Stockholmstriaden samtidigt 1992. Pappa väntade in mig på löpningen när jag ville bryta och peppade mig nästan hela vägen (8 km) till mål. När det var 100 meter kvar spurtade jag ifrån honom så att jag bara kom näst sist i tävlingen. Usch, vad taskigt....jag skäms vid minnet.
- Vi har kört några Vätternrundor ihop. Fast ett år gav jag upp redan vid Gyllene Uttern. Men han trampade vidare.
- Under en långpass på cykel för några år sedan var det en man som tyckte det var så trevligt att pappa var ute och cyklade med sitt barnbarn. Vi visste inte riktigt vem som skulle bli mest stött.
Hade det inte varit för min pappa kanske jag inte hade haft den här bloggen. Kanske hade träning inte blivit en naturlig del av mitt liv. Och jag hoppas att jag är lika aktiv om 40 år!
Löpkänslan jag väntat på
Idag var det tredje VAB-dagen denna vecka och precis som under de första två kom min pappa över en stund så att jag kunde ge mig ut. Idag var planen att springa ungefär en timme i ett tempo som kändes bra. Gick det fort, var det bra. Gick det inte fort skulle jag inte pressa mig. Idag ville jag bara ha det behagligt.
Eftersom löpträningen varit osedvanligt tung hela året förväntade jag mig ingen större fart alls men ganska tidigt kände jag att benen var mycket piggare än vanligt. När jag passerade skolan i vårt område såg jag några högstadieelever som hängde ut genom ett öppet fönster. Precis när jag hade passerat hörde jag en kille ropa efter mig "Spring fortare!". Och det var kanske vad som krävdes. Att jag säger till mig själv tycks ju inte hjälpa. Nu fick jag oväntad hjälp från annat håll.
När jag hade sprungit 5 km på 27:40 (5:31/km) bestämde jag mig för att försöka få en bra tid på milen. Istället för att springa raka vägen hem började jag göra taktiska vägval, för att slippa backar. Och det funkade bra. När det gått en mil stod klockan på 54:34. Sedan Hässelbyloppet i oktober (53:06) har jag inte varit i närheten av att klara en mil så snabbt. Idag kändes det plötsligt lätt och roligt!
Kilometer-tider
1) 5:39
2) 5:23
3) 5:41 (fick vänta några sekunder vid ett övergångsställe)
4) 5:33
5) 5:24
6) 5:29
7) 5:28
8) 5:26
9) 5:24
10)5:06
Analyserar jag tiderna kan man lätt konstatera att jag springer betydligt snabbare ju längre tiden går. Men det är ingen ny upptäckt. Jag är rätt feg av mig, vågar aldrig gå ut för hårt med rädsla för att klappa ihop. Men, ska jag kunna pressa min tid på milen i år måste jag våga satsa. Dessutom måste jag börja räkna de första kilometrarna som uppvärmning och därefter starta klockan. Jag kan inte kosta på mig att värma upp inom ramen för själva milen.
När jag kom hem igen satt 1,5-åringen i sin morfars famn med nästan 40 graders feber. Men efter en Alvedon piggnade han till.
1,5-åringen, 3,5-åringen och deras morfar (kameran i mobilen funkar inte så bra i dåligt ljus).
Eftersom löpträningen varit osedvanligt tung hela året förväntade jag mig ingen större fart alls men ganska tidigt kände jag att benen var mycket piggare än vanligt. När jag passerade skolan i vårt område såg jag några högstadieelever som hängde ut genom ett öppet fönster. Precis när jag hade passerat hörde jag en kille ropa efter mig "Spring fortare!". Och det var kanske vad som krävdes. Att jag säger till mig själv tycks ju inte hjälpa. Nu fick jag oväntad hjälp från annat håll.
När jag hade sprungit 5 km på 27:40 (5:31/km) bestämde jag mig för att försöka få en bra tid på milen. Istället för att springa raka vägen hem började jag göra taktiska vägval, för att slippa backar. Och det funkade bra. När det gått en mil stod klockan på 54:34. Sedan Hässelbyloppet i oktober (53:06) har jag inte varit i närheten av att klara en mil så snabbt. Idag kändes det plötsligt lätt och roligt!
Kilometer-tider
1) 5:39
2) 5:23
3) 5:41 (fick vänta några sekunder vid ett övergångsställe)
4) 5:33
5) 5:24
6) 5:29
7) 5:28
8) 5:26
9) 5:24
10)5:06
Analyserar jag tiderna kan man lätt konstatera att jag springer betydligt snabbare ju längre tiden går. Men det är ingen ny upptäckt. Jag är rätt feg av mig, vågar aldrig gå ut för hårt med rädsla för att klappa ihop. Men, ska jag kunna pressa min tid på milen i år måste jag våga satsa. Dessutom måste jag börja räkna de första kilometrarna som uppvärmning och därefter starta klockan. Jag kan inte kosta på mig att värma upp inom ramen för själva milen.
När jag kom hem igen satt 1,5-åringen i sin morfars famn med nästan 40 graders feber. Men efter en Alvedon piggnade han till.
1,5-åringen, 3,5-åringen och deras morfar (kameran i mobilen funkar inte så bra i dåligt ljus).
Löpkänslan jag väntat på
Idag var det tredje VAB-dagen denna vecka och precis som under de första två kom min pappa över en stund så att jag kunde ge mig ut. Idag var planen att springa ungefär en timme i ett tempo som kändes bra. Gick det fort, var det bra. Gick det inte fort skulle jag inte pressa mig. Idag ville jag bara ha det behagligt.
Eftersom löpträningen varit osedvanligt tung hela året förväntade jag mig ingen större fart alls men ganska tidigt kände jag att benen var mycket piggare än vanligt. När jag passerade skolan i vårt område såg jag några högstadieelever som hängde ut genom ett öppet fönster. Precis när jag hade passerat hörde jag en kille ropa efter mig "Spring fortare!". Och det var kanske vad som krävdes. Att jag säger till mig själv tycks ju inte hjälpa. Nu fick jag oväntad hjälp från annat håll.
När jag hade sprungit 5 km på 27:40 (5:31/km) bestämde jag mig för att försöka få en bra tid på milen. Istället för att springa raka vägen hem började jag göra taktiska vägval, för att slippa backar. Och det funkade bra. När det gått en mil stod klockan på 54:34. Sedan Hässelbyloppet i oktober (53:06) har jag inte varit i närheten av att klara en mil så snabbt. Idag kändes det plötsligt lätt och roligt!
Kilometer-tider
1) 5:39
2) 5:23
3) 5:41 (fick vänta några sekunder vid ett övergångsställe)
4) 5:33
5) 5:24
6) 5:29
7) 5:28
8) 5:26
9) 5:24
10)5:06
Analyserar jag tiderna kan man lätt konstatera att jag springer betydligt snabbare ju längre tiden går. Men det är ingen ny upptäckt. Jag är rätt feg av mig, vågar aldrig gå ut för hårt med rädsla för att klappa ihop. Men, ska jag kunna pressa min tid på milen i år måste jag våga satsa. Dessutom måste jag börja räkna de första kilometrarna som uppvärmning och därefter starta klockan. Jag kan inte kosta på mig att värma upp inom ramen för själva milen.
När jag kom hem igen satt 1,5-åringen i sin morfars famn med nästan 40 graders feber. Men efter en Alvedon piggnade han till.
1,5-åringen, 3,5-åringen och deras morfar (kameran i mobilen funkar inte så bra i dåligt ljus).
Eftersom löpträningen varit osedvanligt tung hela året förväntade jag mig ingen större fart alls men ganska tidigt kände jag att benen var mycket piggare än vanligt. När jag passerade skolan i vårt område såg jag några högstadieelever som hängde ut genom ett öppet fönster. Precis när jag hade passerat hörde jag en kille ropa efter mig "Spring fortare!". Och det var kanske vad som krävdes. Att jag säger till mig själv tycks ju inte hjälpa. Nu fick jag oväntad hjälp från annat håll.
När jag hade sprungit 5 km på 27:40 (5:31/km) bestämde jag mig för att försöka få en bra tid på milen. Istället för att springa raka vägen hem började jag göra taktiska vägval, för att slippa backar. Och det funkade bra. När det gått en mil stod klockan på 54:34. Sedan Hässelbyloppet i oktober (53:06) har jag inte varit i närheten av att klara en mil så snabbt. Idag kändes det plötsligt lätt och roligt!
Kilometer-tider
1) 5:39
2) 5:23
3) 5:41 (fick vänta några sekunder vid ett övergångsställe)
4) 5:33
5) 5:24
6) 5:29
7) 5:28
8) 5:26
9) 5:24
10)5:06
Analyserar jag tiderna kan man lätt konstatera att jag springer betydligt snabbare ju längre tiden går. Men det är ingen ny upptäckt. Jag är rätt feg av mig, vågar aldrig gå ut för hårt med rädsla för att klappa ihop. Men, ska jag kunna pressa min tid på milen i år måste jag våga satsa. Dessutom måste jag börja räkna de första kilometrarna som uppvärmning och därefter starta klockan. Jag kan inte kosta på mig att värma upp inom ramen för själva milen.
När jag kom hem igen satt 1,5-åringen i sin morfars famn med nästan 40 graders feber. Men efter en Alvedon piggnade han till.
1,5-åringen, 3,5-åringen och deras morfar (kameran i mobilen funkar inte så bra i dåligt ljus).
tisdag 4 mars 2008
VAB med träningsinslag
Smågrabbarna hann gå på dagis i tre dagar innan förkylningen satte fart igen. Söndag kväll hade 3,5-åringen feber och måndag morgon var de toksnoriga och hostade. VAB igen alltså.
Som tur är har jag en väldigt snäll pappa som i perioder har möjlighet att komma förbi med ganska kort varsel. Igår umgicks med barnen en timme medan jag tog en snabb promenad på 6 km. Och idag gjorde han detsamma och jag passade på att springa. Det blev fartlek, även om det varken var fart eller lek. Det går trögt just nu, benen är inte direkt fulla av spring men jag gör mitt bästa och hoppas att det kommer att lossna till slut.
Dagens fartlek:
Uppvärming 627 m 3:34 (i kortaste laget, ja)
1) 1 km 5:37
2) 1 km 5:24
3) 1 km 6:05
4) 1 km 5:54
5) 1 km 5:22
Nedjogg 2,45 km 14:14
Sammanlagt 8,1 km
Det blir nog ingen styrketräning denna vecka. När jag väl är på jobbet måste jag jobba.
Som tur är har jag en väldigt snäll pappa som i perioder har möjlighet att komma förbi med ganska kort varsel. Igår umgicks med barnen en timme medan jag tog en snabb promenad på 6 km. Och idag gjorde han detsamma och jag passade på att springa. Det blev fartlek, även om det varken var fart eller lek. Det går trögt just nu, benen är inte direkt fulla av spring men jag gör mitt bästa och hoppas att det kommer att lossna till slut.
Dagens fartlek:
Uppvärming 627 m 3:34 (i kortaste laget, ja)
1) 1 km 5:37
2) 1 km 5:24
3) 1 km 6:05
4) 1 km 5:54
5) 1 km 5:22
Nedjogg 2,45 km 14:14
Sammanlagt 8,1 km
Det blir nog ingen styrketräning denna vecka. När jag väl är på jobbet måste jag jobba.
VAB med träningsinslag
Smågrabbarna hann gå på dagis i tre dagar innan förkylningen satte fart igen. Söndag kväll hade 3,5-åringen feber och måndag morgon var de toksnoriga och hostade. VAB igen alltså.
Som tur är har jag en väldigt snäll pappa som i perioder har möjlighet att komma förbi med ganska kort varsel. Igår umgicks med barnen en timme medan jag tog en snabb promenad på 6 km. Och idag gjorde han detsamma och jag passade på att springa. Det blev fartlek, även om det varken var fart eller lek. Det går trögt just nu, benen är inte direkt fulla av spring men jag gör mitt bästa och hoppas att det kommer att lossna till slut.
Dagens fartlek:
Uppvärming 627 m 3:34 (i kortaste laget, ja)
1) 1 km 5:37
2) 1 km 5:24
3) 1 km 6:05
4) 1 km 5:54
5) 1 km 5:22
Nedjogg 2,45 km 14:14
Sammanlagt 8,1 km
Det blir nog ingen styrketräning denna vecka. När jag väl är på jobbet måste jag jobba.
Som tur är har jag en väldigt snäll pappa som i perioder har möjlighet att komma förbi med ganska kort varsel. Igår umgicks med barnen en timme medan jag tog en snabb promenad på 6 km. Och idag gjorde han detsamma och jag passade på att springa. Det blev fartlek, även om det varken var fart eller lek. Det går trögt just nu, benen är inte direkt fulla av spring men jag gör mitt bästa och hoppas att det kommer att lossna till slut.
Dagens fartlek:
Uppvärming 627 m 3:34 (i kortaste laget, ja)
1) 1 km 5:37
2) 1 km 5:24
3) 1 km 6:05
4) 1 km 5:54
5) 1 km 5:22
Nedjogg 2,45 km 14:14
Sammanlagt 8,1 km
Det blir nog ingen styrketräning denna vecka. När jag väl är på jobbet måste jag jobba.
söndag 2 mars 2008
Det kanske finns hopp
Skulle sprungit 2 timmar med L i morse men fick planera om. Gick på stan hela dagen igår och hade inte samvete att vara borta hela förmiddagen idag så vi satsade på 1,5 timme med start 8.30.
Och för första gången kände jag att det faktiskt finns lite hopp inför Göteborgsvarvet. Inte för att det gick lätt, för det gjorde det inte, utan för att jag sprang på trots att jag kände mig trött och seg. Hade jag inte haft en pigg L nån meter framför mig hade jag förmodligen sprungit betydligt långsammare. Nu blev det 15 km på drygt 1 timme 28 minuter, vilket med mina mått mätt är ganska hyfsat.
På eftermiddagen sprang C iväg med GPS-klockan och kom tillbaks efter drygt 35 minuter, 5:33 min/km i snitt. Trots minimal träning springer han alltså betydligt snabbare än mig. Orättvist. :-) Efter lite pyssel fick han över våra rundor från Garmin in i SportTracks där vi kunde analysera fart, höjdskillnader, pulsnivåer osv. Rätt kul, faktiskt. Framförallt är det kul att just GPS-klockan fått C motiverad att ta tag i löpningen. Jag tycker ju att det är kapitalförstöring att inte löpträna när det går så bra utan träning. Vilka tider han skulle kunna göra.
Imorrn är det vila. Sedan får jag se.
Och för första gången kände jag att det faktiskt finns lite hopp inför Göteborgsvarvet. Inte för att det gick lätt, för det gjorde det inte, utan för att jag sprang på trots att jag kände mig trött och seg. Hade jag inte haft en pigg L nån meter framför mig hade jag förmodligen sprungit betydligt långsammare. Nu blev det 15 km på drygt 1 timme 28 minuter, vilket med mina mått mätt är ganska hyfsat.
På eftermiddagen sprang C iväg med GPS-klockan och kom tillbaks efter drygt 35 minuter, 5:33 min/km i snitt. Trots minimal träning springer han alltså betydligt snabbare än mig. Orättvist. :-) Efter lite pyssel fick han över våra rundor från Garmin in i SportTracks där vi kunde analysera fart, höjdskillnader, pulsnivåer osv. Rätt kul, faktiskt. Framförallt är det kul att just GPS-klockan fått C motiverad att ta tag i löpningen. Jag tycker ju att det är kapitalförstöring att inte löpträna när det går så bra utan träning. Vilka tider han skulle kunna göra.
Imorrn är det vila. Sedan får jag se.
Det kanske finns hopp
Skulle sprungit 2 timmar med L i morse men fick planera om. Gick på stan hela dagen igår och hade inte samvete att vara borta hela förmiddagen idag så vi satsade på 1,5 timme med start 8.30.
Och för första gången kände jag att det faktiskt finns lite hopp inför Göteborgsvarvet. Inte för att det gick lätt, för det gjorde det inte, utan för att jag sprang på trots att jag kände mig trött och seg. Hade jag inte haft en pigg L nån meter framför mig hade jag förmodligen sprungit betydligt långsammare. Nu blev det 15 km på drygt 1 timme 28 minuter, vilket med mina mått mätt är ganska hyfsat.
På eftermiddagen sprang C iväg med GPS-klockan och kom tillbaks efter drygt 35 minuter, 5:33 min/km i snitt. Trots minimal träning springer han alltså betydligt snabbare än mig. Orättvist. :-) Efter lite pyssel fick han över våra rundor från Garmin in i SportTracks där vi kunde analysera fart, höjdskillnader, pulsnivåer osv. Rätt kul, faktiskt. Framförallt är det kul att just GPS-klockan fått C motiverad att ta tag i löpningen. Jag tycker ju att det är kapitalförstöring att inte löpträna när det går så bra utan träning. Vilka tider han skulle kunna göra.
Imorrn är det vila. Sedan får jag se.
Och för första gången kände jag att det faktiskt finns lite hopp inför Göteborgsvarvet. Inte för att det gick lätt, för det gjorde det inte, utan för att jag sprang på trots att jag kände mig trött och seg. Hade jag inte haft en pigg L nån meter framför mig hade jag förmodligen sprungit betydligt långsammare. Nu blev det 15 km på drygt 1 timme 28 minuter, vilket med mina mått mätt är ganska hyfsat.
På eftermiddagen sprang C iväg med GPS-klockan och kom tillbaks efter drygt 35 minuter, 5:33 min/km i snitt. Trots minimal träning springer han alltså betydligt snabbare än mig. Orättvist. :-) Efter lite pyssel fick han över våra rundor från Garmin in i SportTracks där vi kunde analysera fart, höjdskillnader, pulsnivåer osv. Rätt kul, faktiskt. Framförallt är det kul att just GPS-klockan fått C motiverad att ta tag i löpningen. Jag tycker ju att det är kapitalförstöring att inte löpträna när det går så bra utan träning. Vilka tider han skulle kunna göra.
Imorrn är det vila. Sedan får jag se.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)