Äntligen!

Idag fick jag anledning att, likt Gert Fylking, utbrista "Äntligen!". Första tillfället var på Stadium där jag helt otippat hittade ett par jeans som satt helt perfekt, uppifrån och ner. Jag minns inte när det hände senast. Vanligtvis är alla byxor för långa men dessa behöver jag inte lägga upp, helt fantastiskt!

Det andra "Äntligen!" kände jag efter löpträningen ikväll. Efter ett par riktigt sega löppass kändes det jättebra och lätt! På programmet stod backträning. L skulle köra fartlek så vi gjorde sällskap en bit, 17 minuter uppvärmning. Därefter körde vi 3 koordinationslopp på vardera 100 meter. Eller snarare det vi trodde var koordinationslopp. Enligt definitionen ska man starta lugnt och öka så man ligger på nästan max på slutet. Vi fick istället för oss att det heter stegringslopp och att koordinationslopp är full fart hela tiden, så det blev full fart mellan 5 lyktstolpar 3 gånger. Därefter skildes vi åt.

Jag valde en ganska flack backe som det tog 27 sekunder att springa uppför. Det var lite lätt regn och motvind. Jag ansträngde mig för att springa "högt och fint", som det stod i beskrivningen för koordinationslopp och det kändes förvånansvärt lätt. De snabbaste rusherna tog 24 sekunder, så det fanns lite marginal. Hade nog kunnat ta i lite mer.

Efter 8 gånger sprang jag hemåt. På vägen kom jag fram till en längre och brantare backe som jag tog på 42 sekunder. Väl uppe joggade jag ner igen och sprang upp igen på 41 sekunder. Sedan fick vara bra med backträning och jag joggade hem. Äntligen lite krut i benen!