När man överraskar sig själv

Somnade sent igår, närmare halv 12, och väcktes en timme senare av en orolig 1,5-åring. Det var något som störde honom och det tog säkert en timme och en flaska välling innan han somnade om. Någon gång på morgonkvisten anslöt även 3,5-åringen till sängen och det blev ganska dåligt med sömn tills det var dags att kliva upp vid halv 7.

Jag var väldigt nära att strunta i gymmet men bestämde mig ändå för att åka dit och köra programmet så gott jag orkade. Och jag överraskade mig själv. Trots usel nattsömn, en kopp kaffe till frukost och 11 dagar sedan jag körde programmet senast kunde jag öka vikterna eller repetitionerna på i stort sett alla övningar.

Eftersom mat och sömn är viktiga faktorer när det gäller prestation så förstår jag egentligen inte varför det gick så bra. Motivation och j-r anamma brukar ju kunna väga upp om det brister på annat håll, men jag kan inte säga att jag kände nån riktig träningsglädje heller. Inte till en början iallafall, men ju längre in i passet jag kom desto roligare blev det.

Dessutom är det fint väder ute.


Och det är fredag!