Nu är det iallafall över!

Ja, tävlingssäsongen alltså. Fast vadå, det dyker säkert upp nåt lopp i vinter att ställa upp i. Idag var det iallafall Tömilen, med start och mål vid Ugglevikskällan nedanför KTH. Vädret var fint, strax under 0 men lite småblåsigt. Jag hade korta tights och vindbyxor, superställströja+jacka och mössa. Jag har aldrig frusit så mycket före start nångång men kyla brukar sällan vara ett problem när jag väl börjat springa. Inte denna gången heller.

Loppet går två varv på en bana med åtminstone 3 hyfsat långa backar. Och jag gjorde som jag gjorde sist jag sprang (2001), trampade på utan att fundera så mycket och fick en sluttid på 52.26. Snittpuls 170 (90% av max, låter mycket), maxpuls 184 (efter slutspurten). Jag kom inte sist, plats 34 av 52. Det är väl sådär bra. Jag brukar tycka att jag borde komma på övre halvan.


Km-info för kalenderbitar'n (försökte göra en tabell men den blev för ful):

1. 5:47 - Första backen efter knappt 1 km. Först en bit på asfalt, sedan brantare i skogen upp till Maskin.


2. 5:52 - När backen till Maskin är avklarad är det plant ca 800 meter till nästa backe som går på asfalt längs med Drottning Kristinas väg.


3. 5:17 - Efter backen, först plant men sedan utför, därav bästa snittiden hittills. Kommer ner till varvningen från fel håll och möter de snabbaste i tävlingsklassen som precis passerar 5 km. Tredje backen börjar.


4. 5:39 - Backen fortsätter in i skogen och nu är jag lite seg. Efter kanske 100 meter blir det plant och sedan är det en lugnt en bit. Skönt att samla krafterna.


5. 5:33 - Kilometern inleds med en kort backe, därefter plant till nedförsbacken mot varvningen. Men jag är feg nedför och törs inte riktigt släppa på. Tar en mugg sportdryck och trampar vidare.


6. 5:58 - Tappar tempo vid vätskekontrollen och börjar känna mig lite halvtrött faktiskt. Varför anmälde jag mig inte bara till Snöfemman?


7. 5:52 - Maxar pulsen i backen upp till Maskin (182). Trots detta känner jag mig ganska stark. Kan det vara så att styrketräningen gjort lite nytta? Flåset hänger också med.


8. 5:29 - Får upp farten när det börjar gå lätt utför. Det är ju inte så mycket kvar.


9. 5:49 - Sista backen. Det är bara att bita ihop. Benen är lite tunga men inte stumma. Känns som jag lufsar fram. Men de som springer jämte mig ser ganska hurtiga ut. Jag kanske också ser hurtig ut!


10. 5:06 - Spurtar ner för backen mot mål tillsammans med en annan tjej och en kille. Vi kommer in på samma tid, 56:26. Ny maxpuls 184. Borde ha kunnat spurta tidigare men det är nåt jag aldrig vågar göra.

Efter målgång blev det sportdryck, sockerbulle och promenad tillbaks till KTH-hallen. Det trevliga med den här tävlingen är att alla får pris. Det står ett långt prisbord framme där man får gå och titta och klämma. När det riktiga prisutdelningen har varit ropas alla slutsiffror på nummerlapparna upp, i en slumpvis turordning. Då gäller det att vara snabbt framme och ta det man vill ha. Min slutsiffra kom som nummer två och mitt val föll på ett par blåa korta tights från Asics. Helt ok. Dessutom fick man några flaskor Powerade (nån sorts sportdryck) och en t-shirt från årets Vårrus. Den duger absolut att träna i.

Fast det är när tävlingen är över den verkliga prövningen börjar. Innan barnen kom in i mitt liv hade jag åkt hem, ätit lunch, druckit kaffe och lagt mig i badkaret och därefter slöat bort eftermiddagen på soffan. Men, inte nu! Så fort jag klev innanför dörren kom de genomförkylda smågrabbarna och mötte mig, sambon tyckte att det var skönt att jag dök upp igen efter flera timmars frånvaro så det var business as usual dvs försöka äta med en 1-åring som vill upp i famnen, gå på toa med en 3-åring som bankar på dörren och vill in och senare en 1-åring när han upptäcker vad som pågår osv osv. Återhämtning, vad är det? Eller, jag kanske ska se det som mental intervallträning, med oerhört kort vila mellan intervallerna!