Down the Memory Lane

Den 15 november 1987 hamnade jag av en slump på en match i herrarnas elitserie i basket. Det var Täby mot KFUM Söder. Jag minns inte hur matchen slutade men det blev det dock starten på ett långt förhållande med basketsporten. Min kompis U och jag blev som besatta och började gå på Täbys alla matcher, borta som hemma. Vi hängde t o m i hallen på kvällarna och kollade på träningen.

Det dröjde inte länge förrän någon frågade om vi ville hjälpa till i klubben. Så vi började sitta i sekretariatet på matcherna. 1989 var klubbens storhetstid. Herrlaget spelade final mot Solna. Som vi förlorade med 0-3. Men efteråt fick vi komma med på silverfesten på Lidingö. Glädje mitt i sorgen.

Igår var det sommaravslutning för klubbens ungdomslag. Till denna dag hade man lyckats samla några av de som var med i Täbys finallag 1989 för att spela en kort match mot ett blandat Täbylag anno 2008. U och jag satt i sekretariatet, precis som förr.

Och visst kunde killarna lira fortfarande och vi kunde känna igen vissa karaktäristiska moves. 20 år sätter dock sina spår och de var väl inte riktigt som spänstiga och snabba som förr.


Skönt att vila efter matchen

Jag hade med mig stora killen. Han tyckte att det var roligt att titta en liten stund, men ville helst gå och köpa korv med bröd. En ny keps blev det iallafall!