Om min far

I januari fyllde min pappa 74 år. I juni kör han sin 35:e Vättern Runt. Förutom ett avbrott 2001 pga en ögonsjukdom har han cyklat varje år sedan första gången. Det var inte många år sedan han gjorde sitt sista Öppet Spår. Det blev 23 stycken Öppet Spår/Vasaloppet.

På meritlistan finns även bl a:
* En svensk klassiker 1 gång
* Stockholm Marathon 6 ggr
* New York Marathon 1 gång
* Lidingöloppet 30km/15km 10 ggr
* Mälaren Runt cykel 34 mil 2 ggr
* Det store styrkeprövet cykel 56 mil 1 gång

Genom åren har vi tränat ihop en del och pappa har alltid varit den absolut mest trogna supporten:
- Han har knuffat mig uppför många backar när jag inte orkat trampa mer.

- Han har rullat barnvagn medan jag har löptränat.

- Han har cyklat runt under olika lopp jag sprungit och stått och hejat längs banan.

- Vi gjorde Stockholmstriaden samtidigt 1992. Pappa väntade in mig på löpningen när jag ville bryta och peppade mig nästan hela vägen (8 km) till mål. När det var 100 meter kvar spurtade jag ifrån honom så att jag bara kom näst sist i tävlingen. Usch, vad taskigt....jag skäms vid minnet.

- Vi har kört några Vätternrundor ihop. Fast ett år gav jag upp redan vid Gyllene Uttern. Men han trampade vidare.

- Under en långpass på cykel för några år sedan var det en man som tyckte det var så trevligt att pappa var ute och cyklade med sitt barnbarn. Vi visste inte riktigt vem som skulle bli mest stött.

Hade det inte varit för min pappa kanske jag inte hade haft den här bloggen. Kanske hade träning inte blivit en naturlig del av mitt liv. Och jag hoppas att jag är lika aktiv om 40 år!