När jag och
L började springa tillsammans för några år sedan var hon mycket mer vältränad än jag. Jag kom väl aldrig riktigt ifatt men jag blev åtminstone bättre med tiden. Nu, efter min tredje graviditet, är jag tillbaks på ruta 1. Och L är nånstans där framme. Där man
joggar 7 km i 5:51-fart. Jag, däremot, fick slita. Men, jag gav inte upp. Och jag vet att det kommer att bli enklare att springa fortare bara jag fortsätter träna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar