lördag 18 oktober 2008

Det kanske finns hopp!

Jag skulle göra armhävningar, var tanken. De första 55 gick bra. Sedan kajkade det ur efter 17. Jag kom alltså inte särskilt långt på vecka 6s program. Då planerade jag om och stack ut och sprang istället. Fartlek 6 km, bestämde jag. Första km på 5:52, helt ok uppvärmningsfart. Sedan ökade jag farten, andra km på 5:32. Jag kände mig inte alls trött utan ökade lite till och sprang den tredje på 5:29. Sedan drog jag ner tempot till 5:54 men sista två kilometrarna ökade jag igen till 5:33 resp. 5:20. De sista 600 metrarna hem gick mestadels över stock och sten i skogen och gick således extremt långsamt.

Tempot under min fartlek var väl inte jättehög men det var nog ett av de bästa passen jag genomfört sedan min fot började krångla i maj. Det har gått trögt eller väldigt trögt nästa varje gång jag snört på mig skorna, men idag flöt det på! Jag vet inte hur det kommer sig att kroppen och huvudet var på topp. Kanske var det att jag sov extra mycket i natt. Eller att jag åt hembakt muffin efter lunchen. Eller att jag hade lagom mycket kläder. Eller så var det bara en sån dag.

Jag har tvivlat många gånger under sommaren och hösten på att löpning verkligen är nåt för mig. Men idag fick jag tillbaks lite självförtroende och blev övertygad om att jag minsann ska träna hårt i höst och vinter för att nästa vår och sommar slå alla personliga rekord jag har. Det blir kul!

1 kommentar:

  1. Härligt med dagar då allt bara stämmer! Bra jobbat, det är klart du kommer slå alla dina rekord i vår och sommar!

    SvaraRadera