söndag 16 augusti 2009
Äntligen kom jag iväg!
Idag kom jag då slutligen ut på en promenad, om än ganska kort:35 minuter. Jag begriper inte hur det kan vara så svårt att ta sig tiden att komma iväg men de senaste dagarna har det varit näst intill omöjligt. Och för varje missad möjlighet blir jag bara ännu mer irriterad och ännu mer i behov av att komma ut själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Förstår att det måste vara tufft att få tid till träning med tre barn hemma! Kan du inte komma iväg själv på kvällen ibland?
SvaraRadera